Regn och filosofiering
Det regnar ute idag, massor. När det regnar tänker jag en hel del, ungefär lika mycket som det regnar. Det känns som att det hör regnet till lite grann. Kollade runt på lite bloggar medan jag filosoferade och hittade texten nedan här. Det är inte mina ord, men det är mina tankar och jag hade inte kunnat uttrycka det bättre själv.
"Älskade vän.
Jag är så ledsen över att det blev som det blev. Jag tar på mig hela skulden.
Jag vet att det inte går att göra det ogjort men jag vill bara säga dig att det
aldrig var min mening att såra dig så djupt som jag gjorde och att om jag fått
börja om från början naturligtvis hade handlat på ett annat, och mognare, sätt.
Jag har ditt finger här. Vad vill du att jag gör med det?"
Ibland slår det mig vad som faktiskt hänt i mitt liv de senaste 18 månaderna, och hade aldrig kunnat gissa att det var såhär mitt framtida liv skulle se ut. Ibland är jag verkligen ledsen för att det blev som det blev och att det nu ser ut som det gör, men oftast är jag glad. I det stora hela, glad. Jag kan inte ha ångest för de saker jag gjort eller de val jag tvingats göra, men ibland önskar jag att jag hade agerat annorlunda. Hur hade allt sett ut då? Det är sånt här jag inte ska börja fundera kring, för jag vet vad svårt jag har att sluta. Ibland måste man få ventilera, så det har jag gjort.
