Lever småstadsliv

Först trodde jag det var en engångsgrej, sånt som kan hända sådär lite oplanerat. Ärligt talat så hade jag tillochmed lite ångest dagen efter, hade lovat mig själv att hålla mig borta från jobbflörtar och hur bra gick det? Sa hej då och vi syns på jobbet imorgon när jag gick därifrån, lagomt sliten och i gårdagens kläder. Tanterna kollade konstigt på mina trasiga svarta nylonstrumpor och Josefines korta kjol. Tur att jag hade conversen på mig i alla fall, kunde låtsas som att det var en planerad outfit.

Dagen efter kom han till jobbet, och två minuter senare plingade det på min Spark. Kommer ihåg att jag blev glad, skönt att det inte skulle bli någon konstig stämning. Det var en fredag. Snackade en hel del fram och tillbaka, en smilegubbe här och en flörtgubbe där, och sen var det bestämt att han skulle med oss ut på kvällen. Vi hade inte varit på krogen länge när jag fick kvällens första kyss, och sen höll vi ihop resten av natten, morgonen och halva dagen efter.

När jag visste att det inte var en engångsgrej? På lördagen påväg från Josh till jobbet, efter pannkakas-brunchen. Jag, han, Josefine, Felicia och Markus tog följe. Så helt plötsligt, utan att jag behövde be om det eller hinta att jag ville, tog han min hand. HAN tog MIN hand. Är det så det ska vara? Han släppte inte förrän han verkligen var tvungen, inte ens när vi båda fick handsvett av värmen när vi nästan var framme.

Även om jag inte erkänt det förrän nu, var det då jag visste. Och jag är lycklig!