Sucker för lyckliga slut
Blev tre avsnitt av Lipstick jungle istället för Disney, men det var ett lyckligt slut på avsnitt 12 i andra säsongen också :) Fick mig dock att tänka igenom ett och annat.. Fan, det är det här som är prövningen, det är nu det gäller.. Varje gång jag tvekar på hur jag ska klara mig tänker jag på texten som kommer sitta på min kropp från och med nästa onsdag och resten av mitt liv och vet ni vad? Jag blir ännu mer säker på att den är rätt!
Jag vet vad han gör, eller jag tror att jag är hundra procent säker på att jag vet, och det är min reaktion på den possibla vetskapen som gör mig rädd. Eller inte rädd men.. Osäker. Ni vet hur man kan ta ett beslut och känna med hela kroppen att det var rätt och sen blir det sådär dumt. Man minns, saknar och längtar och vips så poppar det gamla ordspråket "Man vet inte vad man har förrän det är borta" i huvudet som en neonskylt i natten. Fast, det man minns och saknar är ju det som var bra, det som gjorde att man fattade sitt beslut är som bortblåst..
Vad kommer hända sen då? När vardagen är tillbaka och vi måste lista ut hur vi ska vara härnäst? Vet jag ens vem jag är nu? Klart att jag vet men vissa saker som har varit en del av jag saknas ju nu, om man tar bort en viktig ingrediens i kakan så kommer den ju inte smaka likadant som när alla ingredienserna fanns där.. Jag svamlar..
camilla då.. nu ska du inte vara negativ=) när jag läser ditt inlägg och du tänker så mycket så kom jag att tänka på de vi läste om på gymnasiet. vad är meningen med livet? vet inte varför men kan va för att du blev så djup.. ska springa iväg å göra lite nytta. men ring om de är nått.. pusss
